Ett sexårigt barn är alltmer självständigt på många sätt, men trots att barnet kan se ut vara stort till växten behöver han/hon alltjämt daglig omsorg och ömhet. Barnet behöver uppmuntran samt beröm av föräldrarna och att det som barnet lyckas med noteras. Ett barn i förskoleåldern är ivrigt att lära sig nya saker och njuter av att fundera på och upptäcka saker.
Gemensamma läs- och berättelsestunder, promenader, barnets egna små hemsysslor och en förälder som har tid att stanna upp för att lyssna på barnets tankar och frågor, gör att den ”stora lilla förskoleeleven” känner sig trygg för att klara av förskoleundervisningens utmaningar tillsammans med nya kompisar och vuxna. Ett sexårigt barns värld börjar bli större, men hemmet och den egna familjen utgör fortfarande den trygga hamnen.