Bröderna Johannes Lohilampi och Kaarlo Vanamo grundade Johannes Lohilampis museum år 1911 i sitt barndomshems Lohilampi rusthålls huvudbyggnad. Den äldre brodern Lohilampi bekostade museet och han samlade huvudsakligen föremålen till museet. Vanamo hjälpte till med att ordna samlingarna.
Brödernas föräldrar var rusthållare Johan Bergman och hans hustru Engla Loviisa Bergman. Engla (född Forsman) var från Vähätalo gård i Makkarjoki by i Karislojo.
Johannes Lohilampi (född Bergman) var en lantbrokare från Sammatti och en uppskattad man där. Han föddes 16.12.1866 i Sammatti. Han hade en handelsträdgård på Lohilampi gård och där kunde människorna köpa bl.a. blommor och grönsaker. Han var aktiv i det lokala kommunallivet. Han hjälpte sammattibor med rättsligt ärenden och var Sammattis ombud i Den stora deputationen till tsaren i mars 1899. Lohilampi var med när Sammatti och Karislojo grundade den gemensamma mejerikooperationen och han höll sin position som ordföranden i mejeriets förvaltningsråd till sin död.
Hela sitt liv var Lohilampi en ivrig samlare. Hans far, Johan Bergman, hade redan samlat några föremål. Till exempel höll Johan Bergman auktionen efter Lönnrots död enligt hans vilja och där skaffade han föremål som Lönnrot hade ägt. Lohilampi uppfattade dock att början till hans samling var de agrara föremålen. När Lohilampi var ung i slutet av 1800-talet pågick en brytningstid inom jordbruket. Maskiner ersatte gamla handgjorda föremålen och folket kastade bort gamla föremål som de inte längre behövde. När Lohilampi besökte bondgårdar i Sammatti såg han mängder av bortslängda föremål som var billiga att köpa. Dessa utgjorde basen för hans samlingar.
Lohilampis samlingar begränsades inte bara till lantbroksföremål. Hans samlingar beskrev hans liv och kunskap. Under sitt liv prenumererade han över tio tidningar och tidskrifter som han samlade på. Under sina många resor utökade han även sin stensamling. Stenarna påminde Lohilampi om orterna som han besökt. Lohilampi tyckte ändå att den mest värdefulla delen av hans samlingar var hans tennservis.
År 1911 byggdes en ny bostad i jugendstil till Lohilampi bakom den gamla huvudbyggnaden. Den gamla huvudbyggnaden blev museum under slutet av året trots att mejeriets personal fortfarande bodde i byggnadens nedre våningen.
Johannes Lohilampi avled 18.4.1938. Han gifte sig aldrig men han hade några barn. Lohilampis son vicehäradshövding Juho Tammilinna (född Ekqvist) bodde i biblioteket i Lohilampis museum under en kort tid på 1940-talet. Lohilampis dödsbo förvaltade museet till 1948 då Sammatti kommun köpte museet och samlingarna.
Kaarlo Vanamo (född Karl Bergman), Johannes yngre bror, föddes i Lohilampi 13.5.1873. Han blev trädgårdsmästare i Kuppis trädgårdsskola i Åbo och jobbade som trädgårdsmästare huvudsakligen i Björneborg och Ulvsbyområdet, där han hade handelsträdgård och blomsterhandel. Hans affärer var ingen succé och han återkom till södra Finland. I Lahtis arbetade Vanamo som trädgårdskonsulent i Itä-Hämeen maanviljelysseura (ungefär ”Östra-Tavastlands jordbruksföreningen”).
Redan som ung pojke blev Vanamo intresserad av bin när torpets husmor berättade för honom att hon hade sett biodling i Karis prästgård. Husmor kunde också berätta om biodlingens fördelar. Därtill fann Vanamo en bok om biodling i sitt hem. Förutom de här enskilda instanserna var biodlingen ovanligt i västra Nyland på 1800-talet. Vanligen tänkte man att det var en fruktlös hobby och biodlingens fördelar erkändes inte.
Vanamo arbetade flitigt med att upplysa människor om biodlingens fördelar. Han organiserade biodlingskurser och publicerade många böcker och artiklar om ämnet. Vanamo var aktiv medlem i Finlands Biodlares Förbund och i Suomen Siipikarjanhoitajain liitto (ungefär ”Finlands föreningen för skötare av fjäderfä”).
I Lohilampi hjälpte Vanamo sin bror att grunda museum. Liksom brodern samlade Vanamo gamla föremål t. ex. mynt och möbler. Åtminstone kom en del av dem till samlingarna i Lohilampis museum. Vanamo flyttade tillbaka till Björneborg i slutet av 1910-talet och var aktiv i lokal föreningsverksamhet. Vanamo var till exempel en av dem som grundade Satakunnan puutarhaseura (ungefär ”Satakunta trädgårdsförening”) år 1919.
Kaarlo Vanamo avled i sitt hem i Nykoivisto i Björneborg 10.3.1925. Han är begraven i familjegraven i Sammatti.