Elias Lönnrot föddes på Paikkari torp i Sammatti den 9.4.1802. Skräddare Fredrik Lönnrots och Ulrika Wahlbergs fjärde barn var en blyg och lugn son.
Familjen var fattig och de åt ofta bara barkbröd eller välling gjord på lav. Då det var som värst måste barnen gå runt och tigga mat. Pappa drack för mycket och atmosfär i familjen var ibland fientlig. Elias lärde sig läsa som femårig och böcker var hans sätt att klara av hungern och problemen i familjen. I början förstod föräldrarna inte hans intresse för läsning. Det var inte vanligt att en finskspråkig familjs son skulle sträva till en akademisk karriär. Skolan var helt avgiftsbelagd och svenskspråkig. Pappa förväntade sig att Elias skulle bli skräddare.
Elias äldsta bron Henrik Johan tänkte dock att det var bättre att Elias fick studera. När Elias var 12 år gammal tog han med sig Elias till Ekenäs för att läsa i pedagogiet där. För Elias var det inte lätt att studera och han var tvungen att avbryta sina studier många gånger när han inte hade pengar. De fragmenterade studierna gjorde att Elias flyttade omkring i södra Finland från Ekenäs till Åbo och från Borgå till Tavastehus. Under loven och när Elias inte hade pengar bodde han i Paikkari torp. Han var dock uthållig och slutligen fick han en plats på Kejserliga Akademien i Åbo i 1822. Efter det bodde Elias inte längre i Paikkari torp.
Elias Lönnrot blev medicine doktor 1832 och han flyttade till Kajana där han var läkare för tjugo år. Som läkare tyckte Lönnrot att det var viktig att upplysa folket om hygien och hälsosam livsstil. Hans mest kända publikation av temat var boken Suomalaisen Talonpojan Koti-lääkäri (Läkarbok för den finska bonden) från 1839. Boken erbjöd en guide för att sköta vanliga sjukdomar och skador.
Vid universitetet blev Lönnrot intresserad av finska runosånger. Elias åkte på sin första insamlingsresa 1828, när universitetet flyttade från Åbo till Helsingfors. Under sin livstid gjorde han totalt elva insamlingsresor, de flesta i östra Finland och Karelen. På dessa resor samlade han in ett stort material av muntlig folktradition. Av dem skapade han många publikationer av vilka det mest kända är Finlands nationalepos Kalevala.
Lönnrot påverkade ochså det finska språket på andra sätt. På 1830-talet publicerade han den första finska tidningen Mehiläinen. Han utvecklade det finska språket, och speciellt skriftspråket, som inte hade ändrat från Mikael Agricolas tid. Lönnrot blev välkänd och uppskattad redan under sin livstid och han valdes till tjänsten som professor i finska språk vid Kejserliga Alexander-universitetet i Helsingfors. När han gick i pension fortsatte han sitt arbete med det finska språket och publicerade Suomalais-Ruotsalainen Sanakirja (Finsk-svenskt lexikon) mellan 1866 och 1880.
Förutom sitt arbete med språket var Lönnrot en ivrig botaniker och han var intresserad av folkets vana att använda växter som medicin. På sina resor samlade Lönnrot in växter och forskade i deras egenskaper. 1860 publicerade han den första finska floran Flora Fennica. Han utvecklade också finsk botanisk vokabulär och ännu idag är två tredjedelar av den finska botaniska vokabulären utvecklade av Lönnrot.
Elias Lönnrot gifte sig med Maria Piponius (1823–1868) i Kajana i 1848. De hade fem barn: Elias (1850–1852), Maria (1852–1874), Ida (1855–1915), Elina (1858–1876) och Thekla (1860–1879). Från Kajana flyttade familjen till Helsingfors när Lönnrot tog emot tjänsten som professor vid universitetet i 1854. När Lönnrot gick i pension flyttade familjen till Sammatti till Niku gård. Lönnrot trivdes inte i Niku, eftersom huset låg vid vägen och förbiresande människor besökte huset för att hälsa på den kända mannen. Lönnrot sök sin egna frid och köpte Lammi gård. Huset ligger fyra kilometer från väden, mitt inne i skogen och familjen flyttade dit 1876. Lönnrot dog i Lammi den 19.3.1884. Han var 81 år gammal. Han begravdes på Sammatti kyrkogård.