För att hedra Finlands självständighets 100-års jubileumsår dokumenterade och undersökte museet torglivet. Torgbesökare och –försäljare intervjuades och deras hågkomster sparades.
Maire minns torget på 1930-talet:Min mamma var driftig och fast hon hade ett stadigvarande jobb, skötte hon noggrant sin trädgård. På våren planterades hon omkring trettio kålplantor och några blomkålsplantor i trädgårdslandet.
På sensommaren när kålen hade vuxit till krispiga stora huvuden, begav mamma sig till torget för att sälja dem. Lasset packades färdigt på kvällen och på morgonen bar det iväg. Mamma klädde sig med omsorg och tog till sist på sig ett kritvitt förkläde. Försäljaren skulle vara prydlig. Vi drog iväg som vi skulle vara på väg till en fest.
Folk samlades och försäljningsborden fylldes. Jämnt klockan sju hördes torgvaktens röst ”Försäljningen börjar”.Så satte den igång, myllret började. Kålhuvudena hade stor åtgång.
Marjattas torgupplevelser:Då jag flyttade till Lojo år -63 blev jag förvånad över torglivet, dess riklighet och färggrannhet.
När torget började klockan sju på morgonen förkunnade torgvakten, som vi kallade Stuidu (Studenten), med bärande stämma: ”Försäljningen börjar”. Sedan spatserade han med händerna bakom ryggen och kontrollerade att allting förlöpte lugnt.
Jag minns inte att jag någonsin skulle ha upplevt ordningsproblem på Lojo torg, fast det troligen någon gång inträffade sådant. Torget tog slut klockan 15 och också det förkunnades med hög röst.
En man född 1936 berättar att han hade varit på torget för att med sin mammas brödkniv rensa bort ogräset som växte mellan stenarna på torget år 1944. På plats fanns också andra barn. På det sättet förtjänade barnen litet fickpengar.
”Jag minns när det här på torget på 1960-talet fanns en litet stadigare tant som sålde bröd. Under heta sommardagar gick hon bort från ståndet , bakom en knut. Tanten hade ett paket potatismjöl och från det tog hon några nypor, som hon bredde ut i ljumskarna och mellan benen, när hon hade så hett. Sedan kom hon tillbaka till sin försäljningsdisk och fortsatte affärerna.”
”På 1970-talet hade vi en tax som hette Joonas och med den var vi ofta på torget. Då var det tillåtet att gå med hund på torget. Nuförtiden är det ju förbjudet. Joonas var förtjust, för fiskhandlarna kastade strömmingar från sina stånd åt den. Den tuggade på dem med stor njutning.”