Målet med vården och omsorgen under de sista månaderna, veckorna eller dagarna i livet, är att öka människans individuella känsla av välmående och trygghet och att lindra lidandet.
Vårdrelationen mellan skötaren och patienten bygger på öppen interaktion och inbördes förtroende. Patienten bemöts som en värdefull människa och vårdpersonalen strävar efter att skapa en vårdkultur, där varje människas övertygelse, värderingar och vanor beaktas.
Döden är en naturlig del av livet. De personer som vårdar en människa måste vara tillräckligt starka för att finnas vid en döende människas sida och klara av att se till hennes behov och uppfylla hennes önskemål så väl som möjligt.
Man kan prata öppet om döden med en patient, om han eller hon har beredskap för det. Människans andliga behov bör också tillgodoses om hon så önskar. Det krävs finkänslighet, trofasthet och tålamod av dem som hör till personalen, då de bearbetar sorgen vid patientens sida. Sorgearbetet kan gå ut på att minnas det förgångna och, i mån av möjlighet, omfatta ett besök på något kärt ställe, till exempel det egna hemmet.
Samtalskontakten med de anhöriga borde vara kontinuerlig. Också de anhörigas möjlighet att delta i vården upplevs som något värdefullt och viktigt. Man måste värna om en döende människas livskvalitet också i livets slutskede. Till en människovärdig död hör lindrande av smärta och ångest och rätten att ha sina anhöriga och andra närstående vid sin sida.
__________________________________
Vårdpersonalens sista hyllning till den avlidne är en minnesstund tillsammans med de anhöriga och närstående i anslutning till kistläggningen i hälsocentralens vackra lilla kapell. Man kan också be att sjukhuspastorn är med för att förrätta minnesstunden.
|
Kom nära mig, min vän, |
![]() |